Skymningstid

Osynlig fasa

Den liggande Hobgoblin-hövdingens kropp genomborrades av dolkar, darrade till och låg stilla. Äventyrarna pustade ut, bandagerade småsår och genomsökte de fallna fiendekropparna när en ljus röst hördes inifrån ett angränsande rum:

Reinart: Hallå?! Hjälp! Befria mig!

En halvling låg bunden till händer och fötter med sina tillhörigheter i en hög några meter ifrån sig. Han var klädd i en mörkt grönfärgad rustning av läder med en svart mantel över, hade brunt lockigt hår och ögon som ständigt lyste av skratt.

Kyrel: Reinart? Överlevde du också alltså?

Reinart: Kyrel! Du är vid liv! Det är skönt att se dig! Ta loss mig är du snäll!

De andra tittade frågande på Kyrel.

Gowron: Känner du den här personen, Kyrel?

Kyrel: Jadå, han är inte helt att lita på men ja, jag känner honom.

Reinart: Släpp loss mig, jag är en mäktig trollkarl som kan hjälpa er!

Binlain: Tja, om du går i god för honom Kyrel så har jag inga invändningar. Låt oss fortsätta!


Kyrel smög ljudlöst genom mörkret, alla sinnen på helspänn. De hade lämnat fackelskenets trygga ljus och utforskade nu en korridor som saknade belysning. Tio meter bakom honom följde hans nyfunna kamrater försiktigt efter – Binlain höll en nyligen tänd solstav vars ljus lät Kyrel se åtminstone litegrann framför sig.

Korridoren öppnade sig i ett till synes tomt rum med en stor dubbeldörr i järnbeslagen ek i den bortre väggen och en korridor öppnade sig till höger. Kyrel undersökte golv, väggar och tak noga innan han tecknade till de andra. Med Blanco och Gowron i spetsen anslöt de till Kyrel för ett snabbt krigsråd.

Gowron: Vi väntar med dörren och undersöker korridoren först. Kyrel, ta täten igen.

Korridoren slutade i en dubbeldörr. Efter en noga undersökning öppnades den och korridoren visade sig leda vidare – till ännu en dubbeldörr, denna igenbommad med en bräda spikad tvärs över. Primitiva inristade bokstäver förkunnade:

“STÄNGT”

Binlain: Vi vet ju hur det gick förra gången vi snokade bakom en sån här skylt…

Gowron: Jovisst, men man blir ju nyfiken och dessutom hittade vi gott om skatter. Vad säger ni?

De andra nickade ivrigt. Blanco bände loss plankan och öppnade dörren. I mörkret bakom kunde de urskilja en T-korsning. Golvet i korridoren tycktes betydligt mindre dammig och renare här. Med en axelryckning smög Kyrel fram till korsningen och såg sig runt.

Kyrel: Kusten är klar. Vi tar den högra gången först.

Gången visade sig leda till ett litet rum med två sarkofager av sten samt en dörr. Misstänksamma formerade äventyrarna framför sarkofagerna – utom Binlain, som stannade vid korridormynningen och oroligt spanade bakom dem.

Gowron: Binlain, kan du känna någon magisk energi från sarkofagerna?

Binlain: Jag måste koncentrera mig ett tag. Vänta…

Eladrinmagikern slöt ögonen och höll ut sina händer. Sekunderna gick – han öppnade munnen för att säga något när en nästan helt genomskinlig enorm klump av gelatinöst material plötsligt uppenbarade sig i korridormynningen och slukade honom. Binlain skrek av smärta och försvann, för att omedelbart uppenbara sig inne i rummet, täckt av slem och darrande av förvåning och smärta.

Blanco höjde yxan och stormade vrålande fram mot geléklumpen. Kyrel var något steg efter, med sin magiska dolk blixtrande framför sig. Då – exploderade sarkofagernas lock och två ruttnande lik reste sig ur dem, grävde sina händer djupt in i sina egna kroppar och kastade varsin hemsk klump av nekrotisk massa på Binlain och Reinart.

Striden blev förvirrad och våldsam. Kyrel och Blanco fastnade i geléklumpens slem men hackade den långsamt i småbitar. Gowron avancerade mot zombierna för att skydda sina magikerkamrater men tycktes bli så äcklad av den obeskrivliga stanken runt de odöda att de flesta av hans svärdshugg var ineffektiva. Till slut kunde äventyrarna pusta ut när den sista zombien föll.

Dörren i rummet ledde till en liten kammare med en låst kista. Kyrel dyrkade upp den och fann den innehålla barnkläder, en medaljong, ett armband, en docka, ett träsvärd och andra saker som tydde på att detta var Sir Keegans barns tillhörigheter. Dessutom låg det några magiska förmål i kistan, som snabbt delades ut till de äventyrare som bäst kunde nyttja dem.

Comments

Thengil

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.